Varför springer alla så.....

För några år sedan stod jag i Sundbyberg och tittade upp på Swedbank nya kontor, det som kom för mig var att det liknade en stor myrstack med alla arbetsmyror som sprang fram och tillbaka. Nu när jag är på besök i storstaden Stockholm så känner jag mig stressad av att alla springer hela tiden.
I rulltrappan, till tåg och tunnelbana blir det ännu mer likt en stor myrstack. Vad är det alla springer till, eller springer de ifrån?
Eftersom jag de senaste 4 åren bott på Cypern så är upplevelsen än mer stressande.
Helt plötsligt märker jag att även jag springer trotts att jag inte har bråttom, och ingen tid att passa.
Är det verkligen hälsosamt att hålla på som vi gör i storstaden.
Fullbokad kalender, uppbokad till tänderna, alla aktiviteter, hm.
Jag undrar om någon har tid att reflektera, tänka efter vart är jag på väg, är det rätt håll och vart har jag varit?
Hinner jag njuta av tillvaron och nuet, lever jag eller är jag bara som en zombie?
Jag vet att jag i mitt gamla liv, när jag jobbade i Stockholm ett flertal gånger på väg till olika möten bara stannat upp.
Funderat och tomt tittat in i något skyltfönster, är det detta som är livet?
Är det inget mer?
Sedan tagit mig samman och gått vidare till mötet, tills jag en dag fick nog och sa till mig själv, nej nu får det vara slut med detta.
Jag bestämde mig för att göra något annat, sa upp mig från jobbet jag hade och startade mitt företag.
Numera gör jag det jag älskar och lever i nuet för livet är nu och inte något i framtiden.