Utvecklingssamtal med mig själv.

Brukar du ha utvecklingssamtal med dig själv? Jag har det lite då och då. Jag får en liten skjuts i vad jag ska fokusera på och samtidigt reflekterar jag över vad jag gjort bra sedan sist och vad jag ska sluta göra.

Egentligen så är det svåraste att sluta göra saker, saker som att reta sig på vad andra gör eller göra saker som jag absolut avskyr där det säker finns personer som tycker det är kul och gör det bättre.
En vana som många av oss har är att ständigt försöka tillfredsställa andras behov men vi glömmer oftast bort våra egna, att sätta jaget i andra hand vilket kan göra så att vi mår dåligt och blir sjuka. Vad händer då när vi slutar bry oss om jaget? 
Det kan leda till att vi tar felaktiga beslut, kör oss själva i botten och få problem med attitydinkontinens vilket menas att vi läcker ut dåliga känslor. Vi låtsas må bra för att omgivningen och vi själva ska tro så, men speciellt barn känner detta på sig vilket kan ge en kedjereaktion som kan vara svårt att förstå när vi är mitt i det. Vi börjar tvivla på oss själva, räcker jag till, tycker de om mig, är det bra det jag gör, jag kanske börjar klaga på andra för att kompensera mig själv och kanske även börjar skylla allt på alla andra, det var hans fel, hon sa att jag skulle göra, mina föräldrar bestämde vad jag skulle göra eller någon stal den, men det var inte jag, mm.


För att må bra måste hjärna och hjärta vara i balans, och för att nå dit måste jag ta mig själv på allvar. Den person jag ska dela och leva resten av mitt liv med är JAG SJÄLV. Drivkraften och motivationen finns inom mig, därför är det viktigt att veta vart jag har min passion och mina inre övertygelser!

Mod kan betyda att vara sig själv och att ta sig själv på allvar.

Vi talar ofta om ledarskapet och dess betydelse, ofta kopplat till att leda andra människor men det mest grundläggande ledarskapet är att kunna leda sig själv. Hur ska jag kunna leda mina barn eller min personal om jag inte kan leda mig själv!

Så tanken med att ha utvecklingssamtal med mig själv är att se på mitt eget ledarskap!
Vilken attityd har jag till mig själv, gillar jag vad jag ser i spegeln, gillar jag mig själv, tror jag på mig själv?
Viktiga frågor att ställa sig är följande, gillar jag mig själv, tror jag på mig själv, vill jag min spegelbild gott? Om inte - hur ska då mina barn, min personal och andra i längden kunna tro på mig?

Min inre skönhet och mina inre förutsättningar är min spegelbild, det är förutsättningarna för att jag ska kunna uppskatta min utsida. Jag måste vara min egen konstnär och måla mitt eget självporträtt.

Jag måste vara ärlig mot mig själv för att kunna vara ärlig mot andra.

Det handlar om min självbild, min självkänsla, och mitt självförtroende för jag är en individ som inte bara ser livet som en plikt utan även som en möjlighet, en möjlighet att utvecklas och utveckla andra, en möjlighet att förändra världen till en vackrare värld i det lilla för varje enskild individ för det är en mänsklig rättighet att få känna att jag och du duger som vi är och att vi är bra!

Irene

 

---