Så länge jag har något att kämpa för så är jag lyckligare än de flesta!

”Så länge jag har något att kämpa för så är jag lyckligare än de
flesta. Ett mål, en dröm, kan inte vara annat än en punkt på horisonten som man
sätter kurs mot. Vad det än är jag vill eller blir när jag kommer fram till den
plats jag så länge har styrt mot, hur viktigt det än är för mig att ro båten i
land, är det resan i sig som är det viktigaste. Däri ligger hoppet!”

Detta läste jag i en bok under julhelgen! Allt blev så tydligt
för mig, det är precis så jag känner inom mig. Resan är den bit som ger glädjen,
hoppet och stillar min nyfikenhet. Det är den jag lever för, längtan att
upptäcka och se nya saker är det som driver mig framåt, den dagen min
nyfikenhet försvinner då försvinner nog jag med!

Jag har varit med om mycket i mitt liv, sätt människor och öden
komma och gå. Jag är fullständigt medveten om att jag först efter många är om än
någonsin kommer att kunna se om jag bedömt rätt i vad som var värt att behålla
och vad som endast dög till att kasta långt bort!

Varje dag gör vi en mängd val, vi väljer att gå upp eller ligga  kvar i sängen,
om vi ska ha frukost eller inte. Vilken väg vi ska ta till jobbet mm.
Det är mitt ansvar som människa att göra dessa val och även om jag inte
väljer så har jag faktiskt gjort ett aktivt val ”att inte välja”.
Jag vet inte om du någonsin gjort denna övning men den är fantastiskt belysande!
Första gången jag gjorde den var i samband med att det stora statliga affärsverk jag
jobbade på skulle bolagiseras och jag var på en föreläsning om hur vi kan välja
att agera vid stora förändringar.

 Så här är övningen:
1. Gör en tidslinje från när du föddes tills nu
2. Markera när de stora händelserna/förändringarna har skett i ditt liv
3. Fundera nu om du själv tagit beslutet eller låtit någon annan ta över.
4. Fundera över om resultatet blev bra eller dåligt. 

Vad blev ditt resultat, själv konstaterade jag att jag hade tagit alla stora beslut själv,
visserligen hade jag nog diskuterat dem med någon annan
men det var mina beslut och alla hade blivit mycket bra!

Jag insåg då att jag har varit aktiv i mitt liv med att ta ansvar
för mig själv och min egen utveckling, den biten kan jag aldrig överlämna till
någon annan, jag kan heller inte skylla på någon annan om det av en händelse
skulle gå fel, men som den coach jag är så finns det inga misslyckanden
– jag har bara ännu inte nått målet. 

Vad jag måste var medveten om är att målet kan ändras,
förutsättningarna kan bli annorlunda men det betyder inte att jag misslyckats!
Jag kanske bara måste korrigera målet något!
Men ändå, det är i resan mot målet vi lär oss saker, det är då vi upptäcker livet och dess mening,
det är då vi lär känna alla fantastiska människor som finns runt omkring oss.
Vi lever i symbios med varandra och vi behöver varandra för att komma vidare på vår resa
mot målet men vi behöver känna oss själva innan vi ger oss ut på resan och kanske det är så lätt
som att bestämma sig vem man vill vara och uppfattas som för att sedan bli den människan!

Kanske har hon rätt Natasha Illum Berg när hon skriver följande –
”Det är bara människor som inte vågar se sig själva som känner sig ensamma när
de inte är tillsammans med andra”. 

Iréne