Möten som sätter spår

Sitter och ser på nyheterna om vad som händer i Syrien.
Jag har varit i Damaskus ett flertal gånger har även åkt bil över Golanhöjden från Israel och in i Syrien.
Ett mycket vackert landskap.
Tänker på alla familjer som dagens inbördeskrig berör.
Det är många år sedan nu som jag var där men ändå. Jag bodde i Jerusalem under 2 år mellan år 1988-1990. 
Möten med olika kulturer och människor berör mig djupt.
För mig är alla möten något stort, det sker en process inom mig som gör att det ofta berör. Jag har en tanke om att alla möten gör en påverkan, en förändring inom mig. Oavsett vem jag möter så sker det någon form av fusion, jag går vidare i livet med en ny tanke, idé eller kanske en vetskap som har förändrat mig.

Här om dagen satt jag i ett möte och vi började tala om möten vi varit med om i livet.
En talade om en middag med Jan Eliasson (honom skulle jag gärna vilja träffa) och en om ett frukostmöte med Hans Blixt.
Ett av mina minnen om ovanliga möten var när jag träffade Murtaza Bhutto, bror till dåvarande pakistanska premiärminister Benazir Bhutto under en middag i Damaskus i Syrien. Jag och några väninnor var där på shoppingresa vilket kanske låter lite ovanligt.

Vi var bjudna på middag en av kvällarna och en av gästerna var Murtaza och hans livvakt på ett av de stora hotellen i Damaskus.

Murtaza var en mycket trevlig person och om jag nu hade några förutfattade meningar om hur en terrorist och flygplanskapare var så kom den föreställningen på skam. Sedan kan man ju undra hur en sådan person borde vara? Murtaza levde i exil med fru och barn i många år i just Damaskus innan han kunde återvända till Pakistan.

Ja, nu när jag sitter här hemma så inser jag att detta möte förändrade mig mer än jag någonsin trott. Under middagen berättade livvakten lite historier om hur det var att vara livvakt och vad som kan hända.

Bland annat följande historia som utspelade sig i en av de stora turistorterna i Österrike där han varit livvakt åt någon högt uppsatt person. Där hade ett sällskap som var på restaurangen tagit upp ett pistolliknande föremål vilket gjorde att livvakterna dragit vapen och var nära att skjuta personen då det visat sig att det varit en cigarett tändare.
Den personen hade turen med sig att han inte blev skjuten. 

Under middagen dök det fler intressanta personer, där bland en ägare till en välkänd chokladpralin affär med egen tillverkning i Damaskus. Vi blev inviterade på ett besök med provsmak till nästa dag men det är en annan historia.

Däremot så hade vi en fantastisk rolig shoppingdag med mycket glada skratt då jag fick agera mannekäng då vi skulle köpa en brudklänning till en väninna som inte fick komma in i Syrien efter som hon inte var gift ännu! Vi kom i alla fall åter hem till Jerusalem med både brudklänning och praliner!

Iréne