Mitt allra bästa jag

Jag har bestämt mig för att i år 2018 ska jag vara ”mitt allra bästa jag”. Med mitt allra bästa jag menar jag att vara medveten i alla möten, jag ska lyssna på mina innersta drömmar och lyssna på orden jag säger till mig själv utan att lägga in mina egna förutfattade meningar. Putta bort den där som ibland sitter på min axel och fördömer.
Jag ska ta tillvara alla möten och medvetet se dem, känna dem och lyssna till dem. Jag ska lyssna på dig medvetet höra vilka ord du säger utan att lägga in mina känslor och mina värderingar i det du vill förmedla.
Jag ska göra mina val medvetna utifrån hur det ser ut just då, hur det känns i magen och i huvudet.
Under ett samtal i dag kom det upp en intressant sak när vi talade om medvetenhet och att vara fördömande mot sig själv.
Du vet, det där vi säger till oss själva ”hur kunde jag vara så dum, varför fattar jag inte bättre, bli lurad så där, att jag gick på det ...”.
Ibland kan jag vara rätt fördömande mot mig själv.
Tänk att du har en bild av dig själv som 5 år, och så säger du det till dig själv som femåring. Hur skulle du uppfatta det då? Skulle jag vilja bli tilltalad så?
Nej, jag skulle självklart bli ledsen och börja gråta.
Jag skulle aldrig kunna säga så till någon femåring.
När vi tjatar på våra barn eller är frustrerade över saker borde vi bli mer medvetna i hur och vad vi säger. Hur upplevde jag det som barn/tonåring eller när ett förhållande är på glid?
Vill jag att någon annan ska uppleva det eller kan jag göra skillnad?