Ibland förundras jag över mig själv och även andra. Varför sätter vi (jag och du) oss själva på undantag. Om jag vill göra saker som läsa en kurs, ta ett gympapass mm. så tränger jag lite då och nu undan det för jag tänker att de runt omkring mig (i mitt fall maken) blir lidande för att jag inte ägnar mig åt dem. Men frågar jag överhuvudtaget om deras åsikt, nej för det är min övertygelse att de vill ha mitt sällskap. Hm, det låter inte lite korkat när jag skriver detta men vad är det som gör att jag inte tycker mitt jag är lika viktigt. Jag menar om maken vill titta på OS så måste jag ju inte göra det om jag inte vill eller hur!
Att vända på sitt beteende är en bra början och att våga prata om det är ännu bättre. Maken klarar sig helt själv och jag kan sitta och skriva, läsa, sy eller ta ett yogapass utan att han ifrågasätter vad jag gör. Allt sitter i min egen hjärna så klart. Att bryta sina egna mönster och våga ta egna initiativ, ägna sig åt sig själv och egna intressen kan vara svårt och kräver träning. Framförallt handlar det om att ta bort ”skulden” för att jag inte är där hela tiden och förstå att de runt mig inte behöver mig hela tiden heller. Mycket har att göra med bekräftelsebehovet att vara behövd. Vad vi glömmer bort är att vi behöver oss själva med, jag behöver stå i centrum för mig själv. Känna behov av min egen fullkomliga uppmärksamhet, jag behöver lyssna inåt, känna efter mina egna känslor och förstå mig själv. Här menar jag inte att vara egoistisk utan snarare vara konstruktiv i sitt eget varande. Jag behöver reflektera över hur vill jag vara som människa, bli bemött av andra och förstå vad jag behöver för att vara den personen? Jag brukar säga att vi måste fråga hur andra vill bli bemötta för det är inte alls säker det är lika som jag vill bli bemöt förutom det självklara, med respekt! Generellt sätt vill vi nog alla vara gladare, lugnare och mer närvarande! För att bli det behöver vi koppla på den konstruktiva egoismen, ägna sig åt sig själv och sådant vi mår bra av. När vi har gjort det är vi redo att möta omgivningen, familj, vänner mm. på det sätt som jag helst önskar. Ägnar vi oss åt konstruktiv egoism kommer vi bli bättre på att glädjas åt andras framgångar. För är jag bra på att göra för mig själv så är det kul och spännande att se andra göra detsamma! Reflektion: Ordet egoism kommer av det latinska ordet ”ego” som betyder ”jag”. Att existera för sin egen skull är ett filosofiskt sätt att förklara ordet egoism.
0 Comments
Leave a Reply. |
FörfattareIréne Hellström ICC Coach Arkiv
Oktober 2018
Kategorier
Alla
|