Det är nu livet pågår, just nu!

Att oroa sig för morgondagen, det är som att betala ränta på ett lån som man inte fått.

Oj vad tiden går när man har roligt, och inte hinner jag oroa mig heller. Inte för att jag är den typen men det är klart att tankar kommer ibland. Den där gröna gubben sitter ibland på axeln och pockar på uppmärksamhet, då brukar jag fundera på hur jag har det. Jag bor i ett land långt från Sverige, det är för det mesta varmt (ja inte de senaste dagarna). Vi friska, har mat på bordet, ett härligt hus, vi kan åka vart vi vill när vi vill! Vad har jag att oroa mig över!

Tänk vad vi människor har förmåga att trissa upp detta, ta ut saker i förväg. 
Åh tänk om si eller så. ”Jag måste jobba hårt och spara till pension annars så kommer jag inte att klara mig”. 
Jag behöver nog ha två jobb annars räcker inte pengarna. 
Till vad? För det mesta ett stort hus inne i storstaden, en stor bil för grannen har en och han får inte tro att jag är sämre. 
Vad ska grannarna tänka när jag inte klippt gräsmattan. 
Oj, nu är min telefon ett år gammal tänk om någon ser mig med en, de kan tro att jag är fattig.
Ja oj vad vi kan förstora upp saker i onödan.

Ja inte missunnar jag någon att köpa saker men ibland går det lite till överdrift. 
Vi tar ut saker i förtid. Nu har det som tur är gått lite mode i att ”down sizea” som det kallas. Att ha en mindre bostad, jobba mindre för att vara med familjen, återanvända saker och hitta gratis saker i stället för att köpa.


Emily Dickinson skriver
- Att leva är så häpnadsväckande att det inte blir mycket tid över till något annat.

Kanske ska vi tänka mer så, att dagarna som kommer och går är livet, försöka att bara vara här och nu och njuta av varandra. Se till att ha tomma luckor i kalendern till att umgås med vänner och familjen. 
Ha dagar då vi inte är uppkopplade digitalt, ta oss tid att läsa en god bok, spela spel med barnen eller var för inte ta en lång promenad med grannens hund i det vackra vädret.

Ta nu helg, passa på och njut, det är ju nu livet pågår, just nu!

Kram
Irene