I helgen som var så hade jag nöjet att åka skidor utanför Enköping tillsammans med mitt barnbarn Milos 9 år. Det var andra gången som han stod på ett par slalomskidor och vi var i ”småfjällen” som han kallar backarna på Skattmansö!

Vad det är fantastiskt att se barn när de första gången ska prova på något nytt och vilket tålamod de har (även Mormor i detta fall). Att första gången stå på ett par skidor, det var länge sedan för mig men jag kommer ihåg när jag som vuxen (ja ja 25 år och 3 barns mor) skulle gå på skidskola i Åre! Vad jag hade roligt och jag tror aldrig jag ramlat och skrattat så mycket i hela mitt liv! Och vad jag lärde mig mycket – vad det är viktigt att släppa på hämningarna när man lär sig något nytt.
Tänk det problemet hade inte Milos, skämmigt är för honom inte uppfunnet än och det är tur det! Tungan rätt i mun, vänd skidorna rätt, ploga ned för backen, våga stå rakt ned och det händer inget utan han står still! Sedan lyckan att våga åka hela vägen ned som han beskrev för mamma Selene på morgonen, böj knäna och stavarna under armarna så åker man förstår du! Då går det fort, nu kan ju även mamma åka skidor men hon överlät denna dag till Mormor vilket jag tycker är härligt! Upp i liften, ok om man ramlar bara på den igen! Härligt vilken entusiasm! Tänk om vi alla kunde ha det tänket när vi ska lära oss något nytt, det tar ett tag, övning ger färdighet men det går. Hörde en gång Therese Alshammar tala om Baby walk – försöka, försöka och försöka igen tills det går. Ja vi har alla varit barn i början, första dan i skolan, första dan på jobbet - inte är vi helt färdiga då, vi lär oss varje dag som går!
Kanske är det så att vi alla ska ge oss själva en utmaning varje dag, något som är läskigt och som vi inte vanligtvis gör. Det där telefonsamtalet, den där kursen, boken på engelska som jag skulle vilja läsa men inte tror att jag klarar. Föredraget jag skulle vilja hålla men det är så läskigt att ta det där steget. Tjejen eller killen jag skulle vilja ta en kaffe med eller jobbet jag skulle vilja söka men som alla (inklusive jag själv) säger att det kan ju inte du. Varför inte ge sig på det nu när du läst detta och fått lite mod! Ta steget!

Milos, ja han åkte ifrån Mormor, jag fick ta satts för att hinna ikapp ned till liften! Jo, Mormor, vi måste åka den andra liften med. Det var läskigt men nu får du åka efter mig, ok! Jo det var lite brant så jag åkte tillbaka hit, Mormor kom nu vi ska upp i den läskiga liften igen kom nu! Jag kan ta stavarna själv. Inte en negativ tanke, inte ett gnäll alls! Jo Mormor vi måste äta lite jag är hungrig! Ok, nu är jag klar ska vi åka igen!  Oj, hela dagen har gått, dags att åka hem.

På kvällen sa Milos till sin mamma, jo kan vi inte skruva tillbaka klockan till då Mormor hämtade oss vid tåget. Jag vill ha hela dagen en gång till, hela dagen har varit så kul!

Mormor Iréne

Tänk vad det är lätt att hitta positiva tillrop och ord som stöttar när det går bra och man har mycket energi, men vad gör vi när någon behöver lite glada tillrop när den personen är nere i en lite svacka? När personen vill ha lite positiv boosting för att komma ett steg längre. Själv blev jag varse detta häromveckan när jag hade en liten svacka som egen företagare. Jag bor i en liten stad och efter att ha haft en långdragen förkylning som hindrat mig att vara ute och träffa mina nätverk.  Jag svarade på ett mail från en av mina kollegor och skrev att jag behövde lite draghjälp, lite boosting och kreativa träffar som lunch eller en kaffe. Jag var modig och visade att även en coach behöver lite puffar och knuffar ibland!

Men vad hände – inget alls!
Några dagar senare så hade min lilla svacka gått över, min förkylning hade blivit bättre och jag hade just börjat en utbildning som är så inspirerande och kul på engelska! Jag skrev om detta på FB och genast så var det någon som kommenterade och gav positiv feedback! Jag började så klart fundera hur jag själv fungerar och hur jag agerar om jag hamnar i motsvarande situation.
Som coach så har jag självklart min yrkesetik att följa men jag som person skulle självklart höra av mig till personen!
För mig skulle det räckt med – att någon gav mig sitt stöd genom att tro på att jag kan!
Bara raden – jag tror du kan. Kom ihåg, du sa att du kunde detta för ett tag sedan, jag tror du kan det och det gör du med.
Du är väldigt nära, fortsätt framåt, det behövs bara en liten lätt knuff nu! Jag vet att du är trött. Vart kan du hitta den där lilla extra energin för att se dig själv komma igenom det här?
Så lite men det skapar så mycket mer!
Jag tror att vi med varandras hjälp kan nå så mycket längre, det betyder inte att jag är svag som person när jag ber om hjälp, det betyder att jag är en mycket stark person som vågar! Tillsammans är vi starka! Vi behöver varandra i både framgång som motgång!