_Enligt undersökningar är gjorda så är det nästan hälften av alla som har ett jobb som vill byta för att de inte jobbar med det de verkligen har passion för. Skrämmande tanke!
Jag kan direkt gå till mig själv – om jag inte tycker det är roligt att göra saker så drar jag på det. Det är de saker som alltid kommer längst ned på listan över vad jag ”måste” göra. De saker som jag tycker är fantastiskt kul att göra går som en dans. Ibland måste jag så klart kliva över min egen tröskel – utvidga min komfortzon och göra saker som jag inte är van vid, som utmanar mig men vilken härlig känsla det är när jag kommit i mål. När jag klarat det som var lite läskigt!
Om du känner passion för det du gör så blir steget lättare för att tänja dig lite mer – våga sträcka dig för att ta ett större kliv mot nya utmaningar.

_Min yngsta son hade så svårt för att komma på vad han ville jobba med – jag frågade honom om vad kan tyckte om och vad som var roligt.
Han svar var växter och djur. En dag såg vi ett TV program om arborister som klättrade och skötte om träd.
Jag frågade om det kunde vara något?
En dag kom han hem och berättade att han sökt in till en skola utanför Malmö för arborister – den enda i Sverige.
Ok, vad kul sa jag. De tar in 20 st. per gång berättade han.
Han kom in på första försöket av 100 sökande. Efter några veckor i Malmö kom han hem på besök, han talade om träd, berättade om träd, förklarade om träd. Han bara lyste när han talade om vad han gjorde.
Här var det passion, passion för träd. I dag är han färdigutbildad sedan ett par år, han har eget företag och jobbar med träd som arborist och passionen finns där!

Tänk om vi alla kunde få till passion för det vi gör, tank vad mycket vi skulle få gjort och säkert på mindre tid än vad vi gör i dag! Vad är det som hindrar dig från att ta steget?
 Från dröm till verklighet!
                                                                                              Iréne
_

_Tänk att det är så läskigt att vara speciell, att sticka ut och vara annorlunda! Ändå är det just det vi är, speciella! Vi föds olika, vi har olika drömmar, olika kompetenser, olika humör, vi ser olika ut och vi gillar olika saker. Ändå så är det så skrämmande med att sticka ut. Jag har själv 3 barn, alla så olika, jo vist det är en flicka och 2 pojkar. Att se dem växa upp och bli fullvuxna individer har lärt mig att varje människa måste ses som unik för det är just vad du och jag är – unika. Mina tre barn har helt olika intressen, de har olika inlärningsprofiler, olika kynnen och humör, de är med andra ord tre helt fantastiska unika individer med sina egna värderingar vilket jag tycker är helt fantastiskt! Detta medför så klart att jag som förälder var tvungen att fundera ut just hur jag skulle möta dem utifrån just deras egna personligheter, på vilket sätt var jag tvungen att möta deras sätt att agera inför de möjligheter och problem som uppstod i deras värd!

Nu när jag är vuxen så har jag även förstått att den värd som jag växte upp i, min familj med mamma, pappa och syskon är sedd ur mina ögon och inte alls lik den som mina syskon beskriver. Ibland undrar jag om vi kommer från olika planeter – skillnaden är givetvis att vi har upplevt olika saker på grund av olikhet, vi har upplevt saker men med olika ögon på grund av ålder, känslor, förståelse mm. och inte minst på grund av att våra föräldrar har anpassat sig i sin uppfostran efter vår ålder och hur vi har reagerat på de händelser som utspelat sig under vår uppväxt. Självklart så lär sig individerna (föräldrarna) under resans gång med, så jag som var yngst har säkert upplevt en annan trygghet i mina föräldrars agerande än vad mina äldre syskon har. Vi har alla vår egen bild av hur det var och vem som har rätt eller fel kan ingen säga för det finns lika många sanningar som det finns människor på jorden.

Jag är själv fostrad med uttrycket att ”man ska behandla sina medmänniskor som du själv vill bli behandlad”. Jag är helt övertygad om att det är fel – jag måste bemöta varje individ som de vill bli bemötta och då måste jag ställa frågan till individen framför mig – hur vill just DU bli bemött. Just för att jag vet att vi är så olika och unika inom oss själva, jag kan inte tolka in mina tankar och funderingar i en annan människas liv, därför måste jag ställa frågan till varje enskild person – hur vill just DU bli bemött!

När jag som chef och ledare vill anställa en person så är det just det jag letar efter, någon som vågar, något som sticker ut, en passion eller att kunna tackla en möjlighet eller ett problem på ett annorlunda sätt.  En person som vågar visa sina drömmar, som vågar vara annorlunda, en person med ambition och passion att kunna nå oanade höjder och som inte är rädd för att gå utanför sin bekvämlighet zon.  Någon som kan tänka sig att sprida ringar på vattnet för att skapa en bättre värld för sig själv och därigenom sprida ringarna till andra som ser sina möjligheter genom att våga för att lära sig mer. Vill du prova på den möjligheten gå in på länken och se vad som kan hända när du går Från dröm till verklighet! Ett fantastiskt verktyg är att ta reda på ”Ditt professionella rykte” gå gärna in på denna länk och fyll i din e-post så sänder jag en E-bok till dig! Blir du nyfiken? Nu kan du även fortsätta efter analysen med online coaching för att ta det ett steg längre!

Iréne

Ha kul på jobbet, för mig är det en förutsättning, att vara inspirerad och kunna utveckla mig.
Jag hade ett utvecklingsprojekt på den avdelning jag var chef för under mitten av 2000 talet. Ett av målen med det var att hitta inspiration och utveckla gruppen i detta fall en grupp på ca 20 kvinnliga medarbetar med en medelålder en bit över 50 år.
En av kvinnorna ville inte vara med, ett av hennes argument var att arbetsplatsen minsann inte är en lekstuga vi var där för att utföra ett administrativt arbete och inte leka. Som chef till dessa kvinnor så vidhöll jag att vi ska genomföra detta projekt och vi hade ett gemensamt mål – En gemensam bild på hur vi skulle se ut efter projektet men fram för allt att vi skulle ha roligt under resans gång!
Känner ni igen er här, just detta med att arbetsplatsen inte ska vara en lekstuga utan att arbete är något som ska vara allvarligt och tungt? Min erfarenhet av mig själv är att när jag har roligt, när det är flyt ”flow” då går allt som en dans, då inspireras jag att gå vidare, då känns det inte så läskigt att gå utanför sin komfortzon, då törs jag ta steget ut i det okända. Samma erfarenhet har jag från de grupper jag har arbetat med, när klimatet är öppet, du känner tillit till dina arbetskamrater och ni kommer med nya idéer för att utveckla processen då hittar i alla fall jag passionen i det jag gör.
Den dagen det bromsas upp, det blir för allvarligt och tungt och jag kanske går till jobbet för att jag måste i stället för att det är kul då är det dags att ta sig en funderare, sätta sig ner och reflektera över hur tillvaron ser ut.
Många brukar komma med kommentaren ”är det inte en stor risk att du går in i väggen om det är så kul”, nej, jag tror inte det men du måste starta din ”att sluta göra lista”! Vad kan jag sluta göra av det jag gör, vad tar min energi i stället för ger energi. Vad tycker jag är tråkigt att göra, kanske är det så att min arbetskamrat älskar just det jobbet och varför kan jag då inte överlåta det till den personen. Kanske den personen gör något som jag älskar att göra och som jag är bra på eller vill utvecklas mer inom men den personen kanske avskyr just det momentet.
Mitt råd till alla är att hitta passionen i det du gör, gör det med glädje och självklart är det så med alla mål att det är resan dit som är det roligaste, det är resan som är livet! Den dagen du känner – nej nu är det dags att ta nästa steg för nu är det inte roligt längre.
Ta en dag för reflektion – när är jag som bäst, när har jag som roligast, vad är det jag gör då? Fråga gärna de runtomkring för att höra vad de tycker du är bäst på!

Hur slutade då projektet - Följande kommentarer kom på utvärderingen -
Utvecklingsarbetet har givit styrka! Till grupp och individ. Vi törs, kan, vågar!
Det har gått många år sedan dess men jag träffar dem lite då och då, de har gått vidare till nya arbeten och nya utmaningar. 

Iréne

”Så länge jag har något att kämpa för så är jag lyckligare än de
flesta. Ett mål, en dröm, kan inte vara annat än en punkt på horisonten som man
sätter kurs mot. Vad det än är jag vill eller blir när jag kommer fram till den
plats jag så länge har styrt mot, hur viktigt det än är för mig att ro båten i
land, är det resan i sig som är det viktigaste. Däri ligger hoppet!”

Detta läste jag i en bok under julhelgen! Allt blev så tydligt
för mig, det är precis så jag känner inom mig. Resan är den bit som ger glädjen,
hoppet och stillar min nyfikenhet. Det är den jag lever för, längtan att
upptäcka och se nya saker är det som driver mig framåt, den dagen min
nyfikenhet försvinner då försvinner nog jag med!

Jag har varit med om mycket i mitt liv, sätt människor och öden
komma och gå. Jag är fullständigt medveten om att jag först efter många är om än
någonsin kommer att kunna se om jag bedömt rätt i vad som var värt att behålla
och vad som endast dög till att kasta långt bort!

Varje dag gör vi en mängd val, vi väljer att gå upp eller ligga  kvar i sängen,
om vi ska ha frukost eller inte. Vilken väg vi ska ta till jobbet mm.
Det är mitt ansvar som människa att göra dessa val och även om jag inte
väljer så har jag faktiskt gjort ett aktivt val ”att inte välja”.
Jag vet inte om du någonsin gjort denna övning men den är fantastiskt belysande!
Första gången jag gjorde den var i samband med att det stora statliga affärsverk jag
jobbade på skulle bolagiseras och jag var på en föreläsning om hur vi kan välja
att agera vid stora förändringar.

 Så här är övningen:
1. Gör en tidslinje från när du föddes tills nu
2. Markera när de stora händelserna/förändringarna har skett i ditt liv
3. Fundera nu om du själv tagit beslutet eller låtit någon annan ta över.
4. Fundera över om resultatet blev bra eller dåligt. 

Vad blev ditt resultat, själv konstaterade jag att jag hade tagit alla stora beslut själv,
visserligen hade jag nog diskuterat dem med någon annan
men det var mina beslut och alla hade blivit mycket bra!

Jag insåg då att jag har varit aktiv i mitt liv med att ta ansvar
för mig själv och min egen utveckling, den biten kan jag aldrig överlämna till
någon annan, jag kan heller inte skylla på någon annan om det av en händelse
skulle gå fel, men som den coach jag är så finns det inga misslyckanden
– jag har bara ännu inte nått målet. 

Vad jag måste var medveten om är att målet kan ändras,
förutsättningarna kan bli annorlunda men det betyder inte att jag misslyckats!
Jag kanske bara måste korrigera målet något!
Men ändå, det är i resan mot målet vi lär oss saker, det är då vi upptäcker livet och dess mening,
det är då vi lär känna alla fantastiska människor som finns runt omkring oss.
Vi lever i symbios med varandra och vi behöver varandra för att komma vidare på vår resa
mot målet men vi behöver känna oss själva innan vi ger oss ut på resan och kanske det är så lätt
som att bestämma sig vem man vill vara och uppfattas som för att sedan bli den människan!

Kanske har hon rätt Natasha Illum Berg när hon skriver följande –
”Det är bara människor som inte vågar se sig själva som känner sig ensamma när
de inte är tillsammans med andra”. 

Iréne