_Enligt undersökningar är gjorda så är det nästan hälften av alla som har ett jobb som vill byta för att de inte jobbar med det de verkligen har passion för. Skrämmande tanke! Jag kan direkt gå till mig själv – om jag inte tycker det är roligt att göra saker så drar jag på det. Det är de saker som alltid kommer längst ned på listan över vad jag ”måste” göra. De saker som jag tycker är fantastiskt kul att göra går som en dans. Ibland måste jag så klart kliva över min egen tröskel – utvidga min komfortzon och göra saker som jag inte är van vid, som utmanar mig men vilken härlig känsla det är när jag kommit i mål. När jag klarat det som var lite läskigt! Om du känner passion för det du gör så blir steget lättare för att tänja dig lite mer – våga sträcka dig för att ta ett större kliv mot nya utmaningar. ![]() _Min yngsta son hade så svårt för att komma på vad han ville jobba med – jag frågade honom om vad kan tyckte om och vad som var roligt. Han svar var växter och djur. En dag såg vi ett TV program om arborister som klättrade och skötte om träd. Jag frågade om det kunde vara något? En dag kom han hem och berättade att han sökt in till en skola utanför Malmö för arborister – den enda i Sverige. Ok, vad kul sa jag. De tar in 20 st. per gång berättade han. Han kom in på första försöket av 100 sökande. Efter några veckor i Malmö kom han hem på besök, han talade om träd, berättade om träd, förklarade om träd. Han bara lyste när han talade om vad han gjorde. Här var det passion, passion för träd. I dag är han färdigutbildad sedan ett par år, han har eget företag och jobbar med träd som arborist och passionen finns där! Tänk om vi alla kunde få till passion för det vi gör, tank vad mycket vi skulle få gjort och säkert på mindre tid än vad vi gör i dag! Vad är det som hindrar dig från att ta steget? Från dröm till verklighet! Iréne _
0 Comments
_Tänk att det är så läskigt att vara speciell, att sticka ut och vara annorlunda! Ändå är det just det vi är, speciella! Vi föds olika, vi har olika drömmar, olika kompetenser, olika humör, vi ser olika ut och vi gillar olika saker. Ändå så är det så skrämmande med att sticka ut. Jag har själv 3 barn, alla så olika, jo vist det är en flicka och 2 pojkar. Att se dem växa upp och bli fullvuxna individer har lärt mig att varje människa måste ses som unik för det är just vad du och jag är – unika. Mina tre barn har helt olika intressen, de har olika inlärningsprofiler, olika kynnen och humör, de är med andra ord tre helt fantastiska unika individer med sina egna värderingar vilket jag tycker är helt fantastiskt! Detta medför så klart att jag som förälder var tvungen att fundera ut just hur jag skulle möta dem utifrån just deras egna personligheter, på vilket sätt var jag tvungen att möta deras sätt att agera inför de möjligheter och problem som uppstod i deras värd!
Nu när jag är vuxen så har jag även förstått att den värd som jag växte upp i, min familj med mamma, pappa och syskon är sedd ur mina ögon och inte alls lik den som mina syskon beskriver. Ibland undrar jag om vi kommer från olika planeter – skillnaden är givetvis att vi har upplevt olika saker på grund av olikhet, vi har upplevt saker men med olika ögon på grund av ålder, känslor, förståelse mm. och inte minst på grund av att våra föräldrar har anpassat sig i sin uppfostran efter vår ålder och hur vi har reagerat på de händelser som utspelat sig under vår uppväxt. Självklart så lär sig individerna (föräldrarna) under resans gång med, så jag som var yngst har säkert upplevt en annan trygghet i mina föräldrars agerande än vad mina äldre syskon har. Vi har alla vår egen bild av hur det var och vem som har rätt eller fel kan ingen säga för det finns lika många sanningar som det finns människor på jorden. Jag är själv fostrad med uttrycket att ”man ska behandla sina medmänniskor som du själv vill bli behandlad”. Jag är helt övertygad om att det är fel – jag måste bemöta varje individ som de vill bli bemötta och då måste jag ställa frågan till individen framför mig – hur vill just DU bli bemött. Just för att jag vet att vi är så olika och unika inom oss själva, jag kan inte tolka in mina tankar och funderingar i en annan människas liv, därför måste jag ställa frågan till varje enskild person – hur vill just DU bli bemött! När jag som chef och ledare vill anställa en person så är det just det jag letar efter, någon som vågar, något som sticker ut, en passion eller att kunna tackla en möjlighet eller ett problem på ett annorlunda sätt. En person som vågar visa sina drömmar, som vågar vara annorlunda, en person med ambition och passion att kunna nå oanade höjder och som inte är rädd för att gå utanför sin bekvämlighet zon. Någon som kan tänka sig att sprida ringar på vattnet för att skapa en bättre värld för sig själv och därigenom sprida ringarna till andra som ser sina möjligheter genom att våga för att lära sig mer. Vill du prova på den möjligheten gå in på länken och se vad som kan hända när du går Från dröm till verklighet! Ett fantastiskt verktyg är att ta reda på ”Ditt professionella rykte” gå gärna in på denna länk och fyll i din e-post så sänder jag en E-bok till dig! Blir du nyfiken? Nu kan du även fortsätta efter analysen med online coaching för att ta det ett steg längre! Iréne Ha kul på jobbet, för mig är det en förutsättning, att vara inspirerad och kunna utveckla mig. Hur slutade då projektet - Följande kommentarer kom på utvärderingen - Iréne ”Så länge jag har något att kämpa för så är jag lyckligare än de
flesta. Ett mål, en dröm, kan inte vara annat än en punkt på horisonten som man sätter kurs mot. Vad det än är jag vill eller blir när jag kommer fram till den plats jag så länge har styrt mot, hur viktigt det än är för mig att ro båten i land, är det resan i sig som är det viktigaste. Däri ligger hoppet!” Detta läste jag i en bok under julhelgen! Allt blev så tydligt för mig, det är precis så jag känner inom mig. Resan är den bit som ger glädjen, hoppet och stillar min nyfikenhet. Det är den jag lever för, längtan att upptäcka och se nya saker är det som driver mig framåt, den dagen min nyfikenhet försvinner då försvinner nog jag med! Jag har varit med om mycket i mitt liv, sätt människor och öden komma och gå. Jag är fullständigt medveten om att jag först efter många är om än någonsin kommer att kunna se om jag bedömt rätt i vad som var värt att behålla och vad som endast dög till att kasta långt bort! Varje dag gör vi en mängd val, vi väljer att gå upp eller ligga kvar i sängen, om vi ska ha frukost eller inte. Vilken väg vi ska ta till jobbet mm. Det är mitt ansvar som människa att göra dessa val och även om jag inte väljer så har jag faktiskt gjort ett aktivt val ”att inte välja”. Jag vet inte om du någonsin gjort denna övning men den är fantastiskt belysande! Första gången jag gjorde den var i samband med att det stora statliga affärsverk jag jobbade på skulle bolagiseras och jag var på en föreläsning om hur vi kan välja att agera vid stora förändringar. Så här är övningen: 1. Gör en tidslinje från när du föddes tills nu 2. Markera när de stora händelserna/förändringarna har skett i ditt liv 3. Fundera nu om du själv tagit beslutet eller låtit någon annan ta över. 4. Fundera över om resultatet blev bra eller dåligt. Vad blev ditt resultat, själv konstaterade jag att jag hade tagit alla stora beslut själv, visserligen hade jag nog diskuterat dem med någon annan men det var mina beslut och alla hade blivit mycket bra! Jag insåg då att jag har varit aktiv i mitt liv med att ta ansvar för mig själv och min egen utveckling, den biten kan jag aldrig överlämna till någon annan, jag kan heller inte skylla på någon annan om det av en händelse skulle gå fel, men som den coach jag är så finns det inga misslyckanden – jag har bara ännu inte nått målet. Vad jag måste var medveten om är att målet kan ändras, förutsättningarna kan bli annorlunda men det betyder inte att jag misslyckats! Jag kanske bara måste korrigera målet något! Men ändå, det är i resan mot målet vi lär oss saker, det är då vi upptäcker livet och dess mening, det är då vi lär känna alla fantastiska människor som finns runt omkring oss. Vi lever i symbios med varandra och vi behöver varandra för att komma vidare på vår resa mot målet men vi behöver känna oss själva innan vi ger oss ut på resan och kanske det är så lätt som att bestämma sig vem man vill vara och uppfattas som för att sedan bli den människan! Kanske har hon rätt Natasha Illum Berg när hon skriver följande – ”Det är bara människor som inte vågar se sig själva som känner sig ensamma när de inte är tillsammans med andra”. Iréne |
FörfattareIréne Hellström ICC Coach Arkiv
Oktober 2018
Kategorier
Alla
|